12.16.2010 | 2010

Tänkte köra något slags "här är mina bästa stunder 2010" eller "här var jag lyckligast". Egentligen borde jag plugga till historieprovet som vi har imorgon, men får ta det senare. Imorgon efter det tar jag jullov för sista gången på gymnasiet. Det känns lite märkligt och jag kan inte förstå att det bara är 6 månader till jag tar studenten. Det är också allmänt märkligt att jag skriver något här för det brukar jag ju inte göra... Här kommer stunderna i ordning efter datumena, ingen ranking eller så:

28 februari: Fyllde 18 samma månad och drog till Berlin. Behövligt i vinterkylan.

18 april: En bra kväll i goda vänners sällskap.


20 april: Tog körkort!!! Var så sjukt nervös på uppkörningen och min handledare på trafikskolan som körde dit med mig sa att jag typ var den nervösaste hon haft på 15 år... He he. Men klarade det ändå på första försöket!!!! Firade med en max drive-in senare.

19 maj: Första dagen med min då, nya d300s. Hade ändå varit en bra dag utan en ny kamera. Umgicks med två av mina vänner. Åkte bil runt hela lule och åkte lite flotte också. Bästbästbäst.

28 maj: En kväll när man ligger på sängen med någon och läser en biofolder om och om igen och pratar hur mycket som helst om ingenting. Vi ligger kvar fast vi hade bestämt innan att vi skulle gå ut på en promenad. Allt känns så bra och rätt och man slås av tanken att något man aldrig skulle kunna föreställa sig faktiskt kan hända.

2 juni: Ren och skär obeskrivbar lycka kände jag.

5 juni: Detta brukar jag förknippa lite halvt med prestationsångest, även fast jag tycker om det väldigt mycket. Men den dagen var bara lätt, rolig och sjukt inspirerande som det inte varit långt innan eller efter dess.

14 augusti: Way out west. Håkan Hellström. I total extas!

Efter Håkan har det inte funnits några riktigt såna stunder som jag upplevde på första delen av året. Men tror att livet måste gå upp och ned för att man ska uppskatta de bra stunderna. Mitt liv har börjat stabilisera sig efter några riktigt dåliga månader. Känner inte längre att det fattas något, så jag känner mig glad för första gången på länge.